det sega brödet

I tysthet är jag inte helt nöjd med mitt glutenfria bröd. Det var snart tre år sedan jag satte tänderna i ett riktigt frasigt, seeeegt ciabattabröd och jag kan inte riktigt komma över att jag inte kan få till den där segheten i vårt bröd. Det ljusa brödet jag bakade till påsk blev faktiskt riktigt segt, till och med frk Julie gav det ett högt betyg på vår hemliga segskala. Men det var ändå inte riktigt rätt... Jag jagar, eller jag menar bakar, vidare. Jag vill ha frasig yta, segt inuti, hur svårt kan det vara...?

Ett försök till segt bröd

1 paket jäst

1 tsk salt
5 dl fingerljummet vatten

1 msk fiberhusk
1 glunk olivolja
1/2 dl solrosfrön

500 g Sempers mjölmix med fiber

Salta jästen och låt den lösa upp sig en stund. Blanda ut ordentligt med vatten och fiberhusk. Låt svälla 10 minuter. Häll i olivoljan, kanske 2-3 msk, solrosfrön och mjölmix. Arbeta i maskin lääänge, jag glömde bort att maskinen körde , gick och bäddade och lite annat... Låt sedan jäsa övertäckt 1-2 timmar. Ibland har jag märkt att brödet kan smaka lite jäst om det jäser för länge. Det har funkat bättre och blivit godare smak om jag minskat mjölmängden/ökat vätskemängden. Det här receptet funkar bra!
Klicka ut degen på två plåtar, cirka 6 på varje plåt. Platta till med mjölad sked och låt jäsa tills ugnen är varm. Jag värmde till 250 grader, duschade ugnen och bröden med lite vatten, sänkte värmen till 220 grader och gräddade i 15 minuter. Låt svalna utan duk i ett desperat försök att få till den rätta frasiga ytan.

Vad slår egentligen en macka av nybakat bröd ute i vårsolen? Strunt samma att det inte blev supersegt eller superfrasigt, det blev gott ändå. Yummie for my tummie säger miss June.